Igår var jag på Way out west här i Göteborg. Perfekt väder, sol hela dagen och massa folk. Slottskogen 'är en underbar plats för festival! Jag hade bara biljett till fredagen, det räckte enligt mig. Då spelade Antony and the johnsons med Göteborgs Symfoniker, de var värda biljettpriset helt själva...
I vanliga fall tycker jag det är jobbigt och ibland lite otäckt att stå längst fram på stora spelningar, det känns som att man kvävs och ska bli krossad av allt folk. Men igår var ett undantag, jag stod ca 1-2 meter från främsta staketet och såg hela konserten väldigt bra.
Underbar är vad han är, Antony. Det enda negativa var låtvalet, det blev lite väl långsamt ibland och jag saknade flera av de riktigt bra och kända låtarna. Men han har en speciell utstrålning och charm, för att inte tala om röst! Det var nästan en transliknande känsla ibland. Speciellt eftersom det inte var det vanliga skrikandet och röjandet längst fram utan alla stod stilla och lyssnade, applåderade då och då men var lika förhäxade allihop. Helt klart bland det bästa jag sett... Bäst var nog inledande Rapture eller Cripple and the starfish.
Tyvärr tog batterierna slut i kameran ca 10 sekunder efter att de kommit ut på scenen, så det blev inte mycket till bilder. Försökte sätta i nya batterier men det var lättare sagt än gjort mitt i ett folkhav så tätt att man knappt fick upp armarna.