Senaste veckan har jag kollat på Jonas Gardells serie De halvt dolda. Så fruktansvärt bra! Och så fruktansvärt dåligt man mår efteråt... Jag har sällan blivit så illa berörd av något innan, det gör fysiskt ont att kolla på de två sista avsnitten. När man tror att det inte kan bli värre, är det precis vad som sker. Karaktärerna är mångfacetterade och väldigt trovärdiga. Man kan till och med känna sympati med en 15-årig mobbande nazist.
Det här kan bara vara en femma i betyg!